Om mindre än en vecka åker vi till Vännäs (ca. 11 mil bort) med hundarna för hälsoundersökning. Går av 08 den morgonen och vi har tid 13.00. Tur att det inte är så långt bort.
Mer om det på tisdag eller onsdag.
Vi har bestämt oss för hur vi ska tackla Ebbas nervositet ang. skällande. Hon skäller ju så fort hon hör ett ljud, grannar, brevlådan, om man säger ngt i "fel" tonläge (hon tror att det kommer någon), osv.
Förut provade vi att säga åt henne på skarpen varpå hon blev mer nervös och fortsatte skälla. Vi provade att stänga in henne på toan som straff, men så fort hon skällde visste hon ju vart hon skulle åka (in i "finkan") så då skällde hon och sen sprang hon mot toan. Inte bra.
Nu är det total ignorans, hon ska inte få uppmärksamhet för sitt beteende. Kommer det någon och hon skäller, får hon vara inne i datarummet med galler för dörröppningen och ingen får hälsa på henne förrän hon är tyst. Belöningen blir då att hon får komma ut och hälsa.
Alma är ju tyst så hon behöver man inte göra något åt. Hon får hälsa på de som kommer (när vi gjort det först såklart).
Ebba vrålar så fort man har öppet dörren och pratar med grannen, ex. Så ska det inte vara, man blir ju vansinnig! Jag känner att jag vill säga åt henne då hon skäller men jag håller mig lugn istället. Det borde funka det här med ignorans. Alla andra metoder (hårda, ex) gör Ebba rädd och mer nervös. Bara en enda ond cirkel så jag kommer inte gorma på henne ang. skällandet. Jag ska inte heller lyssna på andra, bara på mig själv. Jag känner min egen hund bäst!
Har läst att kamphundar och liknande hundar är väldigt veka för människor och enbart hårda metoder gör dessa hundar veka som individer.
Jag vill att hunden gör som jag säger då jag säger det, men det funkar ju bara om jag lär in det så roligt som möjligt. Hunden ska vilja göra det jag säger. Hunden ska inte göra saker enbart för att de är rädda för bestraffning.
Konsekvens och regler tror jag på. Hundar förstår enbart rött eller grönt ljus, de har inget mellanläge. De är så konkreta och lever här och nu. Ska man kunna lära en hund något så måste man ha lite hund-perspektiv.
Jag vet nu att jag inte kommer söka råd ang mina hundar. Visst kommer jag diskutera uppfostran, träning osv, men jag kommer bara göra som jag själv vill. Jag sög åt mig tips och råd som en svamp då Ebba var valp och jag grön hundägare. Vissa saker var bra och vissa var sämre. Jag ångrar de sämre sakerna jag anammade men nu vet jag hur jag vill ha det och vad jag aldrig skulle göra mot mina hundar.
Lyssna inte på "de som kan, minsann" utan lyssna på vad ditt hjärta säger.
Hundar är inte ute efter att "jävlas", de vill bara känna vår kärlek. De är nöjda bara med att vara till, få vara nära oss, ha regler, få mat serverad och vara älskade. Tryck in motion, äventyr och lekar och där har du ett perfekt hundliv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar