måndag 4 februari 2008

14 dagar sen påbörjad behandling

Nu har Alma avverkat Fungoralkuren och schampooneringen med malaseb, dock ska hon äta penicillinet en vecka till. Magen blev snabbt återställd, dock kliar den fortfarande. Tassen är finare men Alma vill fortfarande suga. Hela kroppen kliar. Alltså kan det inte vara enbart svamp som orsak till klådan. Bakterier kan jag inte säga ngt om än eftersom kuren inte är avslutad, men det verkar inte heller som om de skulle vara klådorsaken eftersom man brukar bli bättre efter en veckas penicillinkur (där brukar de flesta avsluta den .. ni vet vad som händer då!).

Tvättade Almas öron ikväll med öronsköljen. Först ville hon inte komma för hon vet ... hon vet! Hon hatar öron-rengöringen. Över allt annat. Får styra in henne på toan. Det hirar i öronen, kliar kliar. Jag sköljer öronen med vätskan och torkar ur resten med bomullstussar. Rengör försiktigt med topz och oooooooooj vad det kliar! Stackars Alma. Hennes ögon speglar allt. Sen är det dags för medicinering. Hon hatar penicillinet. Nu är hon less på kaviar och har börjat hata kaviar. Vilken hund hatar kaviar förresten?! Så nu provar vi sylt. Hon hatar sylten också, för hon vet vad geggan i skålen är - medicin.
Just nu ligger hon och gnagar på sitt ben som om det vore ett kycklingben. Så det fenomenet kallar matte och husse för "kycklingbenet". Just nu känner man sig oerhört leds på kliandet och jag vet allvarligt inte om jag vågar ha en boxer till på ett tag. Eller, en gång till under hela min livstid?! Straight from the heart. Döm mig om ni vill, men jag är då iallafall ärlig.

Jag känner sånt medlidande för Alma och som sagt, jag ser i hennes ögon. Jag kan se vad hon känner. Även om hon sprudlar av energi och tar livet med en klackspark så finns det där. Uppgivenheten. Varför jag, jag är ju så liten och oskyldig?
And I don't like it ...

Ebba har det då bra hos pappa, hon verkar äta upp hans lägenhet men det är hans business. Stänger man inte dörrar eller tar undan sina skor då man är borta - yep, då är Bulan framme! Saknar henne oerhört men jag vet allvarligt inte om jag kan vara en matte till henne på ett tag. Jag hoppas jag kan vara det en vacker dag, vill ha tillbaka min tös.

Inga kommentarer: