När argumenten är slut

Så tar man till personliga påhopp! Idag fick jag de här mysiga kommentarerna:

Anonym sa...
Du tjejen. Du inser väl att ingen seriös boxeruppfödare kommer att sälja en hund till dig efter detta? Bara så att du vet.

den 15 november 2008 14:35

Anonym sa...

Du säljer tillbaka en `sjuk´ hund till uppfödaren. Allt enligt det köpeavtal du själv skrivit under. En hund som du själv ändå tänkt avliva. Eller hur? När hunden kommer tillbaka till uppfödaren är hunden plötsligt som ett mirakel frisk. Ska uppfödaren ge bort hunden då, tycker du? Eller vad är det du är ute efter? Du säger att det för uppfödaren bara handlar om pengar. Men du funderar inte över vad hon kan ha lagt ner för jobb och pengar på hunden? Det verkar vara dig det handlar om pengar för. Du känner dig blåst på pengar som du ändå inte fått om du avlivat den?!? Var istället glad att uppfödaren tog emot hunden, och såg till att den fick ett bra och aktivt hem hos en kunnig hundmänniska istället. Om du fått bestämma hade den ju varit död sedan länge. Ta ut ditt bittra liv på nåt annat istället.

den 15 november 2008 14:54

Jag tycker det här bara visar på att en viss person känner sig riktigt upprörd, eftersom det är samma som skriver hela tiden, samma saker. Är du arg i uppfödarens ställe eller vad är det? Varför har du tagit så illa vid dig om det inte är dig det gäller?
Jag hänvisar bara till det jag skrivit tidigare, där har du alla svar.
Och detta tjat om avlivning. Om du/ni läst mina äldre inlägg så handlar dem om att jag överhuvudtaget INTE velat avliva Alma. Det var därför hon såldes till uppfödaren för att få leva på ett ställe där hon slapp vara inomhus mestadels, ett liv vi inte kunde ge henne eftersom vi bor i lägenhet och kommer göra det några år framöver. Dessutom hade jag kunnat få ut livförsäkringen på henne om jag avlivat henne eftersom det var på veterinärens inrådan. Hunden lever fortfarande.
Ja det är ju väldigt konstigt att hunden blev "frisk", om man nu kan kalla det frisk då en allergi är konstant och inte går att bota. Hur får du då ihop "plötsligt genom ett mirakel blev frisk"? Det låter lite för bra för att vara sant. Acceptera att diagnosen finns och hoppa inte på mig för att det är fastslaget av veterinär.

Jobb och pengar, det har vi också lagt ut förstår du. Vi hade henne över ett år och hon visade symptom rätt snabbt. Uppfödaren hade henne 4 månader. Och jag känner mig absolut inte blåst på pengar, jag accepterade ju summan uppfödaren ville betala. Det jag kan känna mig blåst på är förtroendet och det kan man aldrig värdera i pengar.


Jag kommer försöka svara på alla kommentarer men är dem likadana eller inte ens värda att svara på så ids jag inte. Jag vill också fråga; hur seriöst är det att inte våga lämna sitt namn? Allt jag skriver står jag för men ni namnlösa verkar inte göra det. Det är ju lätt att sitta där bakom datorskärmen och skriva vadsomhelst.