Vi kämpar på

Ebba går ju på förlängd kortisonkur på 1 månad men trots det har hon spytt galla på morgonen ca 1-2 ggr/vecka och nu ikväll så spydde hon upp maten nästan direkt efter att hon ätit upp den. Det är dåligt, hon går ju på daglig kortison och inflammationen måste ge sig snart! Ska ringa vetten om ca 2 v igen, då får vi diskutera fortsatt behandling.
Ebbas symptom måste styra allt. Jag måste se till hennes lidande, vilket inte ska finnas! Hon sprudlar ju av glädje och energi, varje dag. Gladare hund finns väl inte?!

Men tankarna börjar faktiskt ploppa upp. Tänk om hon kommer spy varje dag sen. För hon kan ju inte gå på kortison resten av sitt liv! Det ska ju bara vara då hon har skoven. Men hon verkar ju inte komma ur det här skovet, vet inte hur länge det brukar hålla på.
Jag kan inte tycka att daglig uppkastning är ett hundliv. Att må dåligt, att inte ha matlust, och att sen måsta kräkas upp fast man inte har något i magen. Eller att ha matlust, äta och sedan spy upp allt. Trevligt. Eller inte.
Jag kan inte heller tycka att hundar ska gå på medicin, lika lite som att vi människor ska måsta proppa i oss flertalet läkemedel. Det måste gå att kostbehandla.

Jag tänker absolut inte måla fan på väggen ännu, för jag måste ju se hur sjukdomen fortskrider och hur den ger symptom. Men det är klart, tankeverksamheten börjar ta fart.
Inget djur ska lida för min skull, trots att Ebba är min första hund, min följeslagare, min stora barnadröm ... denna fyrbenting är en del av mitt liv och jag vill inte förlora henne i unga år. Jag accepterar att Ebba en dag kommer gå bort, men då av ålderdom. Helst inte för att jag tagit ett stort beslut.

Men hon ska inte lida för min skull. Det är jag helt överens med mig själv om.Kramar,

LyckseleBoxer