Sista kvällen med Buffen
Absolut sista bilden tillsammans med AlmaHär har det inte skrivits på ett tag. Mycket har hänt, mycket jobbigt. Sålde tillbaka min valp till uppfödaren. Och varför gjorde jag det nu då om det var så hemskt jobbigt?
Ja, Alma diagnostiserades ju som atopiker. En diagnos vi inte var beredda på att få då Alma nyss var ett år fyllda, men den kom iallafall. Flera månader av kliande och flera månader till av kliande låg framför oss. Provade med olika medicineringar men den ena biverkningen avlöste den andra ... tillslut fanns bara en sak kvar och det var att låta uppfödaren köpa tillbaka Alma och ge henne ett liv vi inte kunde ge henne; mestadels utomhus. Det var vårt beslut och det vägde 1000 ggr tyngre än avlivning vilket veterinären dessutom rekommenderade. Men att avliva en sån ung, sprudlande glad boxer, kan man göra det?! Nej. Hon har så mycket kvar av livet och så många människor kvar att göra glada.
Men visst ... jag får inte ha henne som min eller se henne växa upp. Det gör ont ända in i hjärteroten. Jag kan inte säga att hon är min då folk säger: guuud vilken fin hund! Jag får inte stryka henne över huvudet varje dag eller uppleva hennes söta blickar eller se tänderna sticka fram sådär som bara Alma kan göra ... jag får inget mer av Alma, det är slut.
Men - hon får leva utan klåda och biverkningar av läkemedel. Det är min enda tröst.
Vi saknar dig Alma, ingen kommer ersätta din plats i flocken.
Vi älskar dig lilla Buffen, oavsett vars i världen du befinner dig.
Ja, Alma diagnostiserades ju som atopiker. En diagnos vi inte var beredda på att få då Alma nyss var ett år fyllda, men den kom iallafall. Flera månader av kliande och flera månader till av kliande låg framför oss. Provade med olika medicineringar men den ena biverkningen avlöste den andra ... tillslut fanns bara en sak kvar och det var att låta uppfödaren köpa tillbaka Alma och ge henne ett liv vi inte kunde ge henne; mestadels utomhus. Det var vårt beslut och det vägde 1000 ggr tyngre än avlivning vilket veterinären dessutom rekommenderade. Men att avliva en sån ung, sprudlande glad boxer, kan man göra det?! Nej. Hon har så mycket kvar av livet och så många människor kvar att göra glada.
Men visst ... jag får inte ha henne som min eller se henne växa upp. Det gör ont ända in i hjärteroten. Jag kan inte säga att hon är min då folk säger: guuud vilken fin hund! Jag får inte stryka henne över huvudet varje dag eller uppleva hennes söta blickar eller se tänderna sticka fram sådär som bara Alma kan göra ... jag får inget mer av Alma, det är slut.
Men - hon får leva utan klåda och biverkningar av läkemedel. Det är min enda tröst.
Vi saknar dig Alma, ingen kommer ersätta din plats i flocken.
Vi älskar dig lilla Buffen, oavsett vars i världen du befinner dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar